Det blev inget stanleycup för Minnesota Wild den här gången, men säsongen och framför allt slutspelet gav många anledningar till framtidstro. Efter en stark insats som tog laget hela vägen till konferensfinal står det klart att Wild är ett lag att räkna med de kommande åren.

Wild spelade totalt 18 matcher i slutspelet och vann elva av dem. Man slog först ut Colorado Avalanche och därefter Nashville Predators innan det tog stopp i en dramatisk sjumatchersserie mot Vancouver Canucks.

Offensivt leddes laget av Jonathan Drouin och Kevin Fiala, som båda noterades för 19 poäng på 18 matcher. Bakom dem stod centern Joel Eriksson Ek för en stark tvåvägsinsats med 17 poäng och utmärkt spel i både powerplay och boxplay. Marco Rossi visade också att han är en framtidsman, medan Fabian Zetterlund bidrog med åtta mål och visade känsla för att hitta nätet i viktiga lägen.

Backsidan var solid, med rutinerade namn som Jonas Brodin och Brent Burns som spelade över 24 minuter per match. Kyle Burroughs stack ut med plus nio i plus-minusstatistiken och visade att han är ett pålitligt alternativ i defensiven.

Cam Talbot var en av lagets viktigaste spelare. Med en räddningsprocent på 92,7 och ett snitt på 2,22 insläppta mål per match var han en stabil sista utpost under hela slutspelet. Talbot var utan tvekan en av de främsta målvakterna i turneringen och räddade laget i flera avgörande matcher.

General manager Tobias Eriksson har byggt ett lag med både rutin och ungdomlig energi. Lagmoralen är hög och det finns en tydlig spelidé som bar frukt under slutspelet. Med rätt justeringar inför nästa säsong, särskilt i special teams där effektiviteten kan förbättras, ser framtiden ljus ut.

Wild har med årets insats visat att de tillhör toppen. Nästa gång kan det mycket väl vara deras tur att lyfta bucklan.

För Minnesota Wild och deras supportrar finns det goda skäl att se fram emot nästa säsong med optimism.

Det var en ny sheriff i stan när Washington Capitals sparkade igång SWEHL-säsongen 2024/25 med ny general manager. Många undrade vad han höll på med men när slutspelet var säkrat och laget spelade inspirerat hockey började tvivlarna tystna. Visst, resan tog slut redan i första rundan men det fanns gott om ljusglimtar. Det här var inte bara en säsong, det var starten på något större.

Rutinen möter framtiden och bjuder på kaffe

I centrum stod de erfarna ledarna: Anze Kopitar (vars passningar är mjukare än morgonkaffet), Alex Pietrangelo (som fortfarande blockerar skott som om det vore hans hobby) och Alex Tuch (vars skägg numera har permanent bostadsrätt i offensiv zon). Philip Danault höll ihop det defensiva spelet med kirurgisk precision och ett ständigt nynnande av "noll bakåt, tack".

Samtidigt fick vi se framtiden ta form: Pierre-Luc Dubois började spela som om han ville visa att han är värd varje bokstav i sitt långa namn, medan Brandon Hagel, Matty Beniers och Gabriel Vilardi visade varför motståndare bör sova med hjälmen på. Quinn Hughes tog över isen med sin vanliga silkesvante, både Brock Faber och Martin Fehérváry växte för varje match och nej, vi kan fortfarande inte stava Fehérváry rätt på första försöket.

Lägg därtill Jared McCann, den eviga under-radarn-prickskytten som tyst går in, gör mål och försvinner lika diskret som han kom och du har ett lag med bredd, spets och en hel del karaktär.

En defensiv uppsättning att skriva hem om

Det är inte bara offensiven som imponerar. Capitals sitter kanske på en av ligans allra bästa backuppsättningar och det med ett leende. Quinn Hughes är motorn, Alex Pietrangelo är den trygga klippan och Brandon Carlo bidrar med längd, lugn och en av ligans mest underskattade förstapassningar.

Martin Fehérváry och Brock Faber? Två unga backar som spelar som om de spelat 200 NHL-matcher redan och när det behövs tyngd och rutin finns Brayden McNabb där, redo att städa upp och leverera kroppstacklingar som får motståndare att googla ”vad är det mjukaste underlaget att landa på?”.

Som grädde på moset lurar Maveric Lamoureux i kulisserna, 2 meter prospect med armar som täcker blålinjen själv. Det här är ett försvar att bygga mästarlag med och nej, GM Tran sover inte dåligt om nätterna.

Två målvakter, noll huvudvärk

Om det fanns ett pris för ligans mest prisvärda målvaktsduo skulle Logan Thompson och Charlie Lindgren redan ha det på hyllan bredvid kaffekoppen. För under $2M i lön ger de trygghet, räddningar och ett par riktigt fina maskdesigner. De är inte de mest högljudda i rummet men puckarna gör inte heller så mycket väsen av sig när de aldrig får passera.

Framtiden? Ja tack, gärna med extra allt

Det är inte bara i NHL-laget det ser ljust ut. Washingtons prospect-pool är minst sagt spännande. Fraser Minten har redan börjat nosa på NHL-rollen och ser ut som en framtida middle-six-center med hjärna och bett. Michael Hage är en potentiell juvel i systemet med sin skridskoåkning och offensiva blick, medan målvaktstalangen Sergey Murashov, om han fortsätter sin utveckling kan göra framtida GM:s sömnlösa av avund.

Det är som att Capitals har en ungdomsgård full av framtida stjärnor, bara att de bytt ut pingisbordet mot måltavlor.

En ny rivalitet på horisonten

Capitals blickar också fram emot en ny och spännande rivalitet nu när Henke Nilsson tagit över rodret som GM i Buffalo Sabres. Med två ambitiösa och tävlingsinriktade GM:s vid spakarna är scenen satt för tuffa matcher, smarta drag och kanske några syrliga kommentarer i ligachatten. Rivaliteten må vara ny, men känslan är att den kan bli något riktigt speciellt.

Slutsats: framtiden är ljus

Trots ett surt slut på säsongen finns det mycket att vara nöjd med i Washington. Laget har en identitet, ett ledarskap som håller i alla väder, en backuppsättning som kan täcka halva östkusten och en ung kärna som bara blir bättre. Med en stadig pipeline av talang, en målvaktslösning som är lika billig som den är pålitlig och Jared McCann som alltid dyker upp när man minst anar det är Capitals ett lag att se upp för, på riktigt.

Washington Capitals är inte bara på rätt väg, de är på väg dit med både stil, snärt och en ny rival i backspegeln.

Börje Blueline

The District Deke

Buffalo Sabres presenterar stolt Henke Nilsson som ny General Manager. Tillsättningen görs av den legendariske Mikael Hübinette, klubbens President of Hockey Operations, som ser Nilsson som rätt person att leda Sabres in i framtiden.

– Henke har förstått det viktigaste: att pucken är svart, att målburarna står där de står – och att vi måste börja vinna hockeymatcher. Det här handlar inte bara om taktik, det handlar om att återvinna hjärtat hos våra supportrar, säger Mikael Hübinette med ett snett leende.

Med ett lag fullt av både etablerade stjärnor och lovande framtidsnamn ser Nilsson fram emot att ta nästa steg i organisationens utveckling.

– Jag är otroligt taggad på att ta över ett lag som redan har en stabil grund av skickliga spelare och spännande talanger. Fokus ligger nu på att göra en stark insats i draften 2025 och att förstärka laget ytterligare via Free Agents-marknaden inför säsongen 2025/2026, säger Henke Nilsson.

Nilsson lyfter även fram rivalmötena i Eastern Conference som en av säsongens höjdpunkter:

– Det ska bli riktigt kul att ge oss in i hetluften mot våra rivaler i East – och jag ser särskilt fram emot att försöka slå Washington Capitals.

Buffalo Sabres går en spännande framtid till mötes under Nilssons ledarskap, med sikte på att etablera sig som en kraft att räkna med.

Billy Buffelsson
Pressansvarig, Buffalo Sabres
 

"Vi håller hornen högt – alltid."

OFFICIELLT:
Henke Nilsson kliver in som ny GM för Buffalo Sabres!
– “Taggad på att ta över ett lag med både grund och framtid. Nu siktar vi in oss på draften och Free Agents-marknaden.”

President Mikael Hübinette:
– “Pucken är svart – och vi måste börja vinna.”

#Sabres #NewEra #LetsGoBuffalo

En säsong att komma ihåg! Trots missat Slutspel!

Till en början gratulerar Tampabay samtliga lag som nått slutspel och önskar alla lycka till i kommande strider !

För våran egen del så känns det surt att missa men vi tar med oss mycket från säsongen som varit!
Prestationsmässigt är jag väldigt nöjd vi missar slutspel pga RW och det med en ny trupp med yngre namn och 4 stjärnor som har lämnat.

Stora förändringar gjordes i truppen mycket på grund av ekonomin !.

Steven Stamkos var den första att lämna våran organisation i retur fick vi Sean Monahan och ett 4:e val.
Prestationsmässigt har Stamkos gjort det otroligt bra i SWE-HL och kan vara en av anledningar till att Vancouver går hela vägen!.

Monahan blev inte långvarig trots att han var en väldigt omtyckt spelare i truppen.
Ledningen valde att gå på en yngre förmåga i namn av Kaapo Kakko.

2 nya målvakter togs in inför säsongen och Vasil fick lämna en världsklass målvakt men med en lön som inte gick att behålla.
in kom Lankinen och Samsonov 2 namn som jag fortfarande tror väldigt mycket på.
Vasil är ligans bästa målvakt men han kostar ensam 3 950 000 mer än både Lanki och Samsonov och jag är otroligt nöjd med båda målvakterna.

Även storstjärnan och poängspruttan Kuch föll bort från truppen i utbyte mot rutinerade Jamie Benn den unga talangen Mavrik Bourque och en drös med härliga draftval.
Skulle det inte vara för draftvalen och att jag fortfarande tror på Mavrik så skulle den här traden kunna klassas som riktigt dålig men den får utvärderas i slutet av nästa säsong igen.

Och då tänker man inte fan kan Tampa ha släppt Point också?!
Men 3 starka namn i retur i form av Protas , Neighbours , Bolduc  och ytterligare några härliga draftval gjorde att Point fick gå i annan riktning

Spelare in
Mavrik Borque - Mäktade med 23 p och 73 matcher i sin första NHL säsong och är säker på att det blir mer poäng nästa säsong nu när han är varm i kläderna!
Kaapo Kakko - Gjorde 44 poängen men framförallt 30 på 49 matcher med mycket istid i Kraken.
Jamie Benn - 49 poäng med C på bröstet i Stars 
Aliaksei Protas - 24 åringen stod för hela 66p på 76 matcher
Jake Neighbours - Spelade full säsong och trots en seg start så mäktade han med 46 p
Zach Bolduc - 36 p på 72 matcher och skall bli otroligt roligt att följa 22 åringens utveckling nästa säsong.
Ilya Samsonov - Tyvärr fick Hill mer förtroeden men 29 matcher och gjorde det helt ok
Kevin Lankinen - 51 matcher och har gjort det fantastiskt bra!

Spelade in hela 264 p tillsammans

8 Spelare som kostar 20 532 501!

Spelare ut
Steven Stamkos - 35 åringens sämsta säsong men med A på bröstet gjorde han 53p på 82 matcher
Nikita Kucherov - Outstanding 121 p på 78 matcher
Brayden Point - Otroliga 82 p på 77 matcher
Andrei Vasilevskiy - Ligans bästa målvakt och får betalt därefter också!

Trots att man ställs mot 6 spelare så är man inte långt bort
256 p under säsongen tillsammans.

4 spelare som kostar 36 500 000  

Hur ser nästa säsong ut !?!?
Tampa har gått 100% in och har redan draftvalen klara !
Man har även stenkoll på vilka spelare man vill ha in till sin organisation inför nästa säsong och ett flertal klubbar kommer att bli kontaktade!
Farmarligans lag gjorde historiens sämsta säsong och även där skall det bli skärpning!

Tråkigt med semester men skall bli kul att följa årets slutspel!

Efter trade deadline har Kings gått från ett lag som siktade på framtiden till ett lag som vinner här och nu. Med sju segrar på de senaste åtta matcherna har laget klättrat upp till en fjärdeplats i power rankingen – och framför allt, en slutspelsplats.

Vad ligger bakom denna oväntade framgång? Har den tragiska branden i Palisade svetsat gruppen samman? Oavsett anledning har laget visat en kämpaglöd som få trodde fanns där.

Slutspelsracet: Ett Getingbo i Västra Konferensen

Det är otroligt tajt i kampen om den åttonde och sista slutspelsplatsen i väst. Fem lag ligger inom två poängs marginal, och varje match är nu avgörande.

Kings sitter dessutom på ett ess i rockärmen – Dawson Mercer och Alex Laferriere, som briljerar i AHL-laget Ontario Reign.

– Mercer och Laferriere trivs bra i Ontario, men vi diskuterar såklart om vi ska plocka upp dem inför sluttampen. Det är många parametrar att väga in. Missar vi slutspel och har tagit upp dem, då ger vi inte Ontario en rimlig chans i AHL heller, säger assisterande GM Toto.

Ekon Från 2012 – Kan Kings Upprepa Sensationen?

När Los Angeles Kings nu chockat hockeyvärlden och klättrat upp på en slutspelsplats, är det omöjligt att inte dra paralleller till den legendariska Stanley Cup-sagan 2012. Då, precis som nu, var Kings ett lag som ingen förväntade sig något av – men som ändå skrev historia.

Hur såg resan ut 2012?

Säsongen 2011-12 var en berg- och dalbana för Kings. Trots ett skickligt lag med stjärnor som Anze Kopitar, Dustin Brown och Drew Doughty, kämpade man för att ens ta sig till slutspel. Kings tog den åttonde och sista platsen i Västra konferensen, men få trodde att de skulle kunna göra något i ett slutspel där favoriterna stod på rad.

Men så hände det ingen kunde förutse – Kings blev det första laget i NHL:s historia att slå ut nummer 1, 2 och 3 i konferensen på väg till Stanley Cup-finalen.

Första rundan: Kings slog ut President’s Trophy-vinnarna Vancouver Canucks med 4-1 i matcher.

Andra rundan: St. Louis Blues, då rankade tvåa i väst, sveptes av isen med 4-0.

Konferensfinalen: Phoenix Coyotes föll med 4-1.

Stanley Cup-finalen: Kings fullbordade sin magiska resa genom att besegra New Jersey Devils med 4-2 i matcher.

Jonathan Quick var ostoppbar, och vann Conn Smythe Trophy som slutspelets MVP med ett sanslöst målvaktsspel. Kings blev också det första åttondeseedade laget i NHL-historien att vinna Stanley Cup.

Kan det hända igen?

Nu, 13 år senare, ser vi ett Kings-lag som inte heller skulle vara här. De har byggt för framtiden, men ändå vägrar de att ge upp säsongen.

Skillnaderna är många – men likheterna är slående:

✅ Ett lag som kämpat i underläge hela säsongen.

✅ Ett målvaktspar som kan bli en X-faktor (Söderblom & Forsberg istället för Quick).

✅ Ett lag som spelar sitt bästa hockey när det verkligen gäller.

✅ Låg förväntan utifrån – men en grupp som tror på varandra.

Fansen börjar hoppas, och frågan är: Kan vi få en ny Kings-saga, eller kommer verkligheten ikapp?

Framtidsplanerna Ställs På Ända

Den senaste tidens framgångar har också rört om i Kings långsiktiga plan. Inför säsongen var målet att säkra ett topp-5-val i draften, men nu ser det scenariot betydligt mindre sannolikt ut.

Frågan är: ska Kings fullfölja skrällen och satsa på ett långt slutspel, eller kan den hajpade rebuilden få en justering när sommaren kommer?